Jämtkullens Alex

Så var det dags för årets sista älgjaktsdag.

Släppet skedde vid halv nio.
Efter två fina sök på mellan 300-400 meter i snabbt tempo så vid hans tredje sök så blev det upptag, hårt sken och ett jätteplask i sjön jag var vid. Älgen simmade ut på en Ö mitt i sjön så Atlas var lite förvånad så hansatt i lugnan ro den token vid sjökanten och skällde nåra skall mellan några yl. haha. Var en syn för gudarna kan jag lova.

Så visslade tillbaka honom till mig när jag var ca 200 meter från. Han kom som ett skott, fick sin belöning i hundgodis. En klapp och peppande samtal mellan oss innan han sökte ut igen. Efter ca en kvart så hördes så skall igen. Denna gången så visade pejlen att han var 648 meter från mig. Tyst efter upptag innan han så började med väldigt tätt och fint skall började arbeta med älgarna nere vid en sjökant. En ko med två kalvar fick han tag i.

Men nu var de så dags för mej mitt klantarsle att göra bort mej rejält. Inte med att stöta dem. Utan att göra en riktigt KÄRNBOM på ena klaven. Skottet gick av efter 70 minuters grymt fint jobb som var blandat av uppsök av mej mellan skallen, försök till att styra älgarna osv.

Men som sagt så kan man kalla de vid ordet "Kalvade" jag till det riktigt. Det small, djuren gick undan utan en skråma med hunden i hasorna. Sedan efter det var det formel 1 race runt skogen.

Kallade tillbaka Atlas just innan tolv då han sprang över en väg där han var hack i häl på älgarna som var i alldeles utmärkt form.

Så sammanfattningsvis kan man säga att han avslutade jakten med flaggan i topp medans jag inte ens hade den på stången.

Nu är det ett jaktprov och spårprov som skall gås innan vintern väntar.

Ammer, Hammarstrand.

Vilken dag av antiklimax.
Fösta och sista gången jag åker på utställning inom Jämtland/härjedalens område.

Anmälde hunden till öppenklass för att han skulle vara anmäld för att sedan ändra klass på honom till jaktklass.
Kommer ner vid sju på morgonen. Går och anmäler honom pratar med sekreterare etc om att byta klass.
Då får man svaret att de ska ha intyg etc från kollegiet på att han gått jaktprov och har pris etc. så jag berättar hur allt ligger till men får ändå bara svaret att de inget kan göra så de var bara för mej att ställa ut honom i en klass som jag absolut inte var nöjd över att ställa ut i. Men var jag ändå där så lika bra att göra de bästa av situationen.
Så mitt i den jätländska stormen utan el å värme så började bedömningen.
Vid halv tolv var de så dags Atlas tur i ringen.
Han fick priset:
Very Good
Med denna "kritik".
"59cm hög jämthundshane. Bra huvud med aning ljusa ögon, bra hals, rygg och svans. Önskar tydligare bröst. Bra hårfärg, ben och tassar. Ordinära vinklar. Rör sig bra, lite trippande ben"

Så då efter lite besvikelse som jag hade efter jaktprovet/proven som vart med både hjort och noll intresse så fick pojken vila sej i form kände jag.
Åkte mot skogen för att verkligen sätta mej mot att han söker upp vägarna som han gjort så många gånger.
Så sökte upp en skogsväg där jag gjorde släppet för att ha koll om han söker upp den så kan jag fya honom och visa honom vart han ska va och vad de e för något som han ska göra.
Va i skogen!!!

Så jag stod där på vägen hunden gick ett mindre sök innan han hittade vägen och började sin sakta vandriung så upp med pipan. vissslade in honom fya å in i skogen igen, berömma honom när han söket ut och kommer tillbaka till mej utan vägspring. Gjorde så på fyra fem sök utan att han besökt vägen. Mycket godis, beröm och kel.
Så gick jag upp på en höjd för att jag ville ha honom till ett större sök.
Kollade pejlen och han sökte sej långt västerut innan han började sin buktning för att söka sej tillbaka.
Han böjade söka genom ett berg område som var ungeför 800 meter från.
Och vips så hördes ett upptag där det verkligen stod pall från skall ett.
Jag satte mig och drack en kopp kaffe medans jag hörde hur Atlas jobbade fint med både hörbarhet på skall och täthet.

Efter en timma började älgarna på att röra sej.
Ett sakta gångstånd blev det av det innan han skällde fast dem ca 500 meter från ståndplatsen.
Så jag gick mot den nuvarande ståndplatsen. Upp med kameran och filmade.
Atlas jobbade fint, väldigt fint hela denna dagen med älgarna.
Förvånad blev jag, hunden har börjat leta upp mig under arbetet. Kikar till vart jag är. Försiktigt tillbaka innan skallen börjar igen.

Upptaget skedde vid halv tio, hunden tillbaka just efter två efter en lyckad inkallning.

Klipp kommer att läggas ut så småningom när jag fixat till jaktdagarna till hela sammanhängande klipp.

Så var de dags igen för prov nummer tre.
Förhoppningarna var på topp att de skulle gå bra efter helgens jakt och alla tidigare ståndskall denna höst.

Atlas hade vart hängig efter helgens jakt så kändes lite konstigt när man tog honom ut mot bilen att det inte var de "klassiska" volten och ylet han brukar ge innan han hoppar in i super volvon.

Mötte upp provdomren och släppet skedde just innan kl 8 på morgon.
Men där slutade även spänningen med detta jaktprov. Ordagrant. Han gjorde inget alls för att ens försöka hitta en älg.
Provet avslutades vid elva med hunden kopplad och en väldigt tung promend mot bilen.

MEN!
Efter regn kommer solsken!

Så var det dags för kalvjakten igen.
Hunden hade fått vila denna veckan efter det att provet var gjort. Ivern var på topp.

Lördag
Möttes upp vid slakteriet vid åtta. Vid halv nio var det så dags att släppa hundarna. Var en bra dag för att få älgen att stå fint idag. Inte allt för många passare som vandrat i skogen innan hundarna ska in och göra jobbet. Så tron å hoppet som alltid e de sista som överger en var på topp.
Förmiddagen hade jag dragit en lott över att gå ett område med ett större berg med en sjö just intill. Det brukar vara älg på området. Så släppet skedde. Hunden iväg i vanlig ordning på ett långt första sök. Så det var bara att invänta. Kollade av och till på pejlen och såg att han sökte sej bara längre och längre från mej. Han började bukta. Oftast vid första buktningen så brukar han hitta något. Han har väl lärt sej det på något höger, vänster.
Men denna gången blev det bara ett stort sök. Efter ca 30-40 minuter var hunden åter.
Men nu hade även en "har"hund kommit in på skogen eller vad man nu ska kalla hunden.
Atlas tog ett större sök och den andra hunden började på att driva Atlas spår så när Atlas var på väg tillbaka i bakspåren så kolliderade de lite fint så där så det blev väl mer eller mindre ett antiklimax av de hela.
Så gick dit kopplade upp hunden och den som släppt sin speciella hund vågade inte visa sej utan nu var väl mer eller mindre slutet på marken redan gått av honom så jag behöll hunden i kopplet och avslutade för att ta en ny jaktmark.
Så kl var nu vid halv elva ungefär. Släppte Atlas vid ett område där vi sett en ko med kalv tidigare under hösten. Tog inte mer än tio minuter efter släppte så skällde han fint ca 1km från mej så jag tog det lilla lugna och började efter en stund på att vandra mot ståndet för att se vad det var.
En ko med kalv hade han fått att stå.
Efter ca 35 minuter från det att han fick dem att stå så var jag på plats. Fick ett skottillfälle men samtidigt som jag skulle trycka av så vände kalven arslet mot mej. Så ner åkte bössan och djuren började röra sej lite in i en ungskog. Helt plötsligt hördes en annan hund skälla. Atlas släppte och kom tillbaka. Så det var ju den dagen det. Var inte mycket som ville gå med mej denna dagen.

Söndag
Då var det så dags att jaga igen.
Kl slog åtta. Vi var helt plötsligt bara jag och två passare.
Första såten gick fort. Fanns verkligen ingen älg på det området. Helt utan spår var det.
Så ett nytt släpp skedde vid nio.
Tog inte mer än en halv timma efter släppet så skällde Atlas igen.
Denna gången var det dags för en ko med kalv. Han jobbade jätte bra med dem. Inga sken utan det varierade mellan fast stånd och gångstånd.
Efter ca en timma efter vi hört de första skallen hade jag ett skottläge. Men de var smarta de rackarns kalvarna. De gick intill varandra. Inget tempo alls. Kon stod en bit från med hunden i hasorna. Efter några minuters siktande hit och dit så fick de vittring av mej. Och då började det sakta sakta gångståndet. Efter sex timmar så var nog hunden less, jag var rejält slut i kroppen iaf av all vandring upp å ner för bergen å över myrar å mark.

Men detta känns lovande för jaktproven som vankas.
Fick bekräftelsen idag på anmälan så nu e de bara att boka in tid å datum för 2 löshundsprov och 1 älgspårprov.

Så var det dags för prov nr 2 för Atlas.

Mötte upp dommaren vid 7 på morgonen och den obligatoriska kollen av chipet och stamtavla.

Släppet skedde vid 07.20. Atlas var energisk och drog iväg med en gång på ett långt sök. Pejlen visade ett stort sök. Vid 800 meter från så började buktningen mot en ungskog. Jag och domaren satte oss för att vänta in honom. Efter bara några minuter hör vi ett kraftigt brak bara 100 meter från oss. Men vi såg tyvärr inte vad det var. Hunden var efter. Nu gick pulsen upp och nyfiken på att se om han skulle få stopp på detta. Efter 5-10 minuter, ca 1200 meter från oss så fick han så stopp på det. Då var det dags att vänta in de 90 minuterna innan domaren skulle in för att få sitt skottillfälle, försök till inkallning och stöt.
Efter 90 minuter så började domaren att gå in på ståndet. efter ca 20 minuter var han på plats.
Men! Nu till det tråkiga. Fel djur!

En hjort!!!
En stor hjort-tjur hade han skällt på i två timmar...

Så istället för ett första pris denna gången så blev det en Nolla i protokollet.
Han inte få tag i något mer djur innan provtiden var över.

Som man säger.
Surt sa räven. Men nästa gång hoppas vi att lyckan är med oss!

Lördagsmorgon kl 07.00!

Mötte upp provledare vid 7 på morgonen vid skolan i Baggård.
Efter div "pappersgöra" med att kolla att hunden var min osv så bar det av mot skogen.

Släppet skedde vid halv åtta. Atlas gjorde ett kortare sök innan han kom tillbaka för den obligatoriska fick kollen för en hundgodis innan han gör sitt "riktiga" sök. Hundgodiset åkte upp å in i munnen på honom å iväg stacka han. Små pratade lite med  provdomaren samtidigt som jag höll ett vakande öga på pejlen. Fasten man knappt kunnat sova natten innan så var förhoppningarna höga att det skulle gå bra.
Hunden sökte ut i en större båge, vid 900 meter från buktade han tillbaka mot oss. Men i en högre fart. Nu gick hoppet även upp för mej att han fått vind i seglet efter älg. Tanken han bara slå mig så började Atlas skall att höras.
Han fick älgen att stå vid upptaget 738 meter bort i en mindre tallplantering. Hoppet var ju nu att de skulle sta fast på platsen. det rörde sej lite i sakta mak. Men ingen panik alls var det. Så kaffet åkte upp och då var det bara att vänta att tiden skulle rinna ut för de 90 minuterna han skulle skälla innan provdomaren skulle gå in för att få ett "skottillfälle".
Efter ca 50 minuters fast och gångstånd så var älgen/älgarna bara intill oss där vi satt. Med nyfikna ögon och hundens skall i våra öron så kom till slut en ensammen ko/kviga gåendes mot oss.
Nu var det hennes tur att få vind i seglen av oss.
Så ett sken på ca 1km blev det innan hunden så åter fick henne att stå. Och denna gången stog det bra. Väldigt bra! Så när tiden då var ute för att få det där "skottillfället" och göra en inkallning och en stöt på älgarna så begav sej min domare för dagen iväg mot ståndplatsen.
Allt gick även bra där förutom inkallningen. Och en stöt blev det verkligen ordagrant.
Älgen i toksken, hunden i hasorna hade hon oxå.
Till och från sedan resten av dagen stod hon i kortare stunder med kortare sken.
Efter ca tre timmar efter släppet så fick han tillslut fast henne igen och skallade på henne fint i ca 30min innan det var dags för nästa korta sken.
Nu var vi 6km från upptagsplatsen så absolut inget fel på hundens vilja till att förfölja älg.
Men nu var de så dags för denna envisa kviga/ko att göra slut på förföljandet. Raka spåret mot en älv for hon och även över den så hunden fastnade vid kanten av älven där hon for.
Efter en stund så tog hunden bakspåren tillbaka till oss där vi stod och väntade.
Resten av provdagen gick utan mer älgkontakt.

PREL. RESULTAT: 1:A PRIS PÅ 74 POÄNG. =)

Nu är det iaf inbokat med tid och plats för ett jaktprov, skall bli två inom några veckor.
Även en utställning är nu inbokad.



Atlas första jakprov går av stapeln imorgon Lördag den 5/11.
Så nu är man väldigt nyfiken på hur det kommer att gå. Men kommer han jobba lika bra i skogen som tidigare under denna höst så ska vi nog kamma hem ett första pris imorgon. Visst jag har aldrig vart med om detta någon gång tidigare att gå ett jaktprov. Men av vad jag läst hunden skall göra å vad jag har räknat i tider etc av tidigare ståndskall så ska detta gå galant. Bara det finns någon älg kvar på markerna så.

Sedan så bär det av den 26/11 till Hammarstrand för hundutsällning för att se vad dommarna tycker om Atlas.



Så nu håller man tummarna för att allt ska funka och bli lyckade å fina resultat!

Vilken jaktlördag det blev!

Lördagens jakt börjades med en samling i slakteriet i vanlig ordning vid åtta tiden denna gången.
Solen hade börjat titta fram, några plusgrader på termometern och humöret var på topp. Jag var ensammen hundförare denna dag med fyra stycken passare. Perfekt för att få älgen att stå!

Jakten började vid halv nio tiden. Skulle jaga av ett mindre berg där det brukar stå älg. Släppet skedde och Atlas iväg i en hejdundrande fart. Märktes på honom att det var fem-sex dagar sedan han fått löpa fritt i skogen.
Första söket var på kring 15 minuter innan han kom tillbaka till mej. Var ett väldigt bra tempo på pojken så han hade tagit halva berget i ett sök. Andra söket var i samma tempo om än inte ännu högre så pulsen gick upp om att han skulle hitta en älg. Eller förhoppningen var på ko med kalv/kalvar eftersom de vuxna älgarna var redan fylld på tilldelningen. Men inget skall hördes, hunden buktade för att sedan söka upp mig. Och när stackarn kommer tillbaka så rann det blod ur munnen och eftersom att han är mer eller mindre mitt barn så undersöktes han noggrant eftersom jag tidigare vart med om att kvistar etc fastnad i hals under löprundor. MEN! Han e som sagt som ett barn. Han hade bitit sig i tungan. Så jakten fortsatte, berget gicks utan några resultat men söket var utmärkt.
Klockan blev halv tio och vi samlades igen för att gå ett litet större såt eftersom efter det så skulle vi avvakta med att jaga till dagen efter.

Det nya släppet skedde vid tio tiden. Uppe i ett berg som det rinner en bäck nedanför där min oro mest var över all hjort som brukar vara uppe i det skulle förstöra dagen.
Söken var nu nere mellan fem till tio minuter i ett lugnt tempo som jag brukar vara van att han har.
Klockan slog nu halv elva och hunden hade sökt runt bergstoppen, pejlen visade att han var 380 meter från mej så väskan åkte av för en kopp kaffe och väntan på att han skulle söka av en ungskog lite längre ner. Och via pejlen var han på väg mot den så kaffet hälldes upp, och som denna höst utformat sej så började Atlas skälla några skall ca 600 meter från. Så man stelnade till, tyst blev det innan det började att höras jämna skall igen. Så drack upp mitt kaffe, packade väskan, drog slutstycket bakåt å sedan fram så patronen kom in i loppet.
Atlas hade fått älgen/älgarna till att börja gå sakta rakt mot mej. så började på att vandra mot dem med lite svag vind som mötte mig. Skallen ekade mot bergväggen bakom mig, Skallen låg på ca 65-70 skall i ett väldigt lugnt gångstånd med fasta stånd mellan åt. Nu efter 25 minuter var älgarna bara 100 meter från mig. Och skogen var väldigt tät så jag intog ett mindre hygge som älgarna hade i sikte. Så hunden jobbade bra med älgen/älgarna. Pulsen var på topp. Hoppet var att det skulle vara ko med kalv. Vips så var skallen bara 30 meter från ut på de lilla hygget klev två(!) kalvar ut hunden stod med kon tio meter från. Kalvarna stod väldigt tätt. Hörde hur kon körde lite med atlas när kvistar från trädens knäcktes vid utfall. Ett kortare uppehåll av skall blev det innan hunden började skälla igen och kalvarna delade helt plötsligt på sej när hunden tryckte på dem lite och skottet gick av och kalven föll i backen. Kon och den andra kalven skenade iväg mot bäcken, hunden sket fullständigt i den döda kalven och efter älgarna han for. Fick fast dem igen ca 400 meter från mig och där stod han och skällde fast stånd innan det började på att röra sig igen. Efter 45 minuter var de bara 200 meter från. Hörde att älgarna klev över bäcken av allt plaskande så skallen avtog pga det höga vattenflödet som är så kliver han inte över den. Hunden sökte sig tillbaka till mig och vi började med arbetet som är ett måste. Som sagt det är ju mat som skall tas vara på



Efter kalven var urtagen, och jakten upptogs igen böjade kl på att vara kring tolv tiden.
Men nu såg man på hunden att han var ganska så slö efter allt som hänt på morgonen. Så min förhoppning om att mer älg skulle finnas var inte den största så skulle vandra genom området med honom så att alla passare skulle iaf få sin chans ifall de nu fanns älg på marken att skjuta. För än hur man vrider å vänder på det med alla försvarstal till höger å vänster så en jägare jagar för att han tycker det är skoj att skjuta ett djur med allt som de hör till. Spänning, tillfredställelse och lugnet som allt med jakt ger en.
Sökte iaf turer på ca 5-10 minuter i lagomt tempo ett par gånger innan han bara försvann från pejlen så jag satte mej ner en stund. Helt plötsligt hörde jag hunden skälla igen några skall innan det blev tyst. Signalen på pejlen hade kommit tillbaka, hunden var i ett kraftigt sken. Så nu var jag till 99,9% säker på att det var ett ungdjur. Helt plötsligt efter ca 900 meters sken får han fast det en stund med jämna skall innan det övergår till ett gångstånd ut på ett större hygge. En passare (Min far) rapporterar över radion att det är en ko med kalv som han är tätt intill. För långt att skjuta så älgarna korsar hygget, över en väg går dem och söker sig upp i ett berg där han tillslut får dem att stanna. kollar illavarslande på pejlen för att se distansen dit. 1,75km visar den så med ett brett smile å lyckan över att hunden skäller så börjas det att vandra genom skog och över berg. Efter ca 40 minuter är jag så framme efter div problem med både terräng och telefoner som ringer. Men anser ingen större fara skedd. Medans hunden skäller så vet jag ju att han bara e lycklig och får man inte skjuta så lever ju älgen vidare. Kommer till platsen där Atlas jobbar med kon och kalven. Börjar en ansmygning mot älgarna. Mycket svårt var det att ta sej mellan kvistarna som låg som ett sämre sortens plockepinn i skogen efter en gallring. Nu är jag inne på 25 meters håll, hunden har jobbat fast med dem i ca 1 timma nu sedan han fick fast dem i ungskogen. Jag ser skymten av kon. Börjar leta kalven. Ser helt plötsligt kalvens huvud dyka upp framför kon. Omöjligt att skjuta så jag intar lugnet för att se om de kan snurra runt lite där inne för att få ett läge på kalven. Hunden skäller nu med ca 60 skall/min. Kon och kalven vägrar att lämna varandra. De börjar röra sej lite och jag försöker röra mej med dem. En kvist knäcks och älgarna gör ett kortare rus fån mej. med några minuters uppehåll från hunden så börjar han skälla igen. Allt övergår till ett gångstånd som rör sig i en stor buktning. Jag går till en gammal vinterväg för att genskjuta dem. Och även för att få ett bra läge på kalven. Hunden jobbar riktigt bra med ett stort lugn så att älgarna inte blir mer pressade än vad de redan är. Efter en stund så närmar sej hunden med älgarna vintervägen, osäkrar bössan. Ställer mej redo. Ut kommer kon hoppandes och stirrar på mej en stund innan hon vandrar vidare i lugn å ro. Hunden skäller där kon komme från. Och helt plötsligt kommer kalven ut i skjutgatan, bössan upp och avryckaren kläms åt. Sen lät de KLICK!!! Kalven stirrar på mej nästan så att de kändes som han ville skratta åt mej. Hunden stirrade oxå sekunden efter på mej med en blick som kändes som han ville säga "Idiot!"
Jag hade glömt att göra mantelrörelsen. Har ALDRIG kula i loppet när jag går med hunden för allas trevnad å säkerhet. Man vet aldrig hur fort en olycka kan ske.
Så efter några fina svordomar åt mej själv när hunden stuckit iväg med kon och kalven så var det bara till att börja vandra igen. Nu var älgarna på väg mot två passare med hunden i jämna fina skall i hasorna. Efter 20 minuter ungeför så blir det ett fast stånd igen i en kvart ca 200 meter från passarna. Så nu var jag till hundra säker på att någon av dem skulle få skjuta när det går över till gångstånd igen. För älgarna vet ju att jag kommer på en stund igen. Pejlen visade att nu har de börjat röra på sig igen. Ut på skogsvägen vid en passare går de. Jag väntar på smällen. Knäpptyst så när jag ser att de korsat vägen och är på väg upp i nästa berg mot ett klassiskt ställe där älgarna brukar ställa sig så ropar jag och frågar vad som hänt så säger ena passaren att det ej gått över utan de skäller fortfarande nere vid sjön där det stått hela tiden. Jag upp med pejlen igen å svarar att de e omöjligt för älgarna gick ju nyss förbi honom på 40 meter. Så de två passarna jag hade upp vid den vägen kollade efter. Sagt å riktigt hade de gått över vägen. Men just bakom ett krön som skymde älgarnas framfart genom Baggårds-skogen.
Nu hördes inte hunden längre. Så jag började på att vandra. Pejlen visade att hunden var 1,9km från. Så gick till passarna för att prata med dem å kanske ta ett kortare brejk med en kaffe och snickers. Kom fram till dem och pejlsignalen var borta men hade mina aningar. Hörtde Atlas skall mellanåt på baksidan av berget ca 2km bort. Så fick skjuts en bit på vägen eftersom jag tyckte de kunde passa av ett annat område ifall de söker sej ner mot vägen igen. När vi kom till platsen där jag skulle vandra över berget hördes Atlas bra. Han var nu bara 800 meter från.
Efter mycket om å men så bestämde vi oss till slut att övriga jägare avslutar dagens jakt med att ta fram kalven som tidigare blivit skjuten och jag ta ett sista försök att vandra på ståndet. Kl var nu tre på eftermiddagen.
Efter en snabbare vandring efter en vinterväg upp där Atlas arbetade febrilt så började de nu röra sig lite igen. Gick in på ståndet där Atlas fått dem åter att stå. Nu hade jag läget att avsluta dagens jakt perfekt.
Men det gick inte som jag riktigt ville så det blev ett sken av älgen med hunden i hasorna. Några visslingar gjorde jag men pejlen visade ett kraftigt rus bort från vår skog och långt in på grannjaktlagets mark. Efter den hårda stötningen så släppte hunden tillslut älgarna 3km bort och sökte sig tillbaka!
Jakten avslutades vid fyra.
Skall inte ljuga...

ABSOLUT DEN BÄSTA JAKTDAGEN SEDAN JAG BÖRJADE FÖR 11 ÅR SEDAN.

Helg och ingen älgjakt denna helgen pga att jaktlaget ska jaga hjort av all ohyra som finns på denna jord.
Irritationsmoment av den högre graden!

Så när förmiddagens jakt efter hjorten var gjord så kopplades pejlen på hunden och sedan bar det ut i skogen för en motionsrunda med hunden.

Första släppet blevett mindre antiklimax.
Han började söken jätte bra med mindre och tajta sök som jag blev positivt överraskad över.
Men vad jag inte visste var att grannjaktlaget jagade intill oss och de skulle just till att avsluta.
Så när det började på att spraka å knaka i skogen hos dem så kom hans ungdomliga nyfikenhet fram så de sprangs många km på deras mark innan den berömda vägen kom i hans väg.
Så efter den han for, och vips var han utanför pejlkontakt. Så gensköt honom gjorde jag och uppkopplad blev han med ett beröm som var obefintligt.

Så efter uppkopplande och en bil på väg att hämta upp oss så bytte vi område.
Släppte igen och en gammal skogsväg kom i hans väg och min oro över att det skulle gå som så många gånger förr började infinna sej. Att han enbart skulle följa vägen tills dess slut. Men han for å lufasade iväg efter den i ca 400 meter innan pejlen visade att han bröt av vägen och upp i ett litet berg med mycket ungskog han for.
Hörde några skall och sedan ett hårt sken rakt mot mej och förbi mej. Efter ca 800 meter fick han till slut stopp på dem och han skällde i fast stånd i ca 10 minuter innan det gick löst igen så det var bara att börja vandra.
Sedan fick han stopp på det igen efter ca 700 meter. Sedan stod det fast där i nästan 30 minuter innan jag kommit till platsen. Så upp åkte kameran, filmade där till och från i över två timmar. En ko med kalv hade han fått tag i. En bitter ko var det oxå. Hunden jagades i jämna mellanrum när hon tyckte att han kom för nära kalven.
Men det är roligt att se att hunden bara blir mer engagerad och uppspelt av att ha en galen ko som jagar honom.
Efter en stund övergick det i ett gångstånd sedan husse hade trampat fast sej i ett riktigt surhål mitt på en myr för att få bättre filmklipp på hans arbete som till slut skall läggas ihop till en film.
Förföljde det i ca en timma med variation av både fast ståndskall och ett sakta med grymt drygt gångstånd.
(videoklipp kommer att läggas ut inom en snar framtid som jag kommer att lägga upp en länk till)

Dagen avslutades till slut med ett lyckat inkall efter ca 3½ timma efter kon och kalven.

Längtar både med spänning och förväntan efter att gå hans första jaktprov.

Så har de blivit bestämt. Nästa vecka går Atlas sitt första jaktprov.

Och då jag kände att det kommer att klaffa med ett prov och att jag inte e orolig att det ska gå åt det berömda helvetet så kände jag att de e dags att träna lite inkallningar och sök med honom. Han kan ha de svårigheterna mellanåt att han känner sig för självsäker och egoistisk i skogen så att kontakten med mig inte e den bästa.

Så kl slog 12:30 och pejlen var på hunden och jag hade byxorna fulla med hundgodis i vanlig ordning när det inte gäller jakt.
Har fått höra så många gånger nu av jägare till höger å vänster, moraldoktorer uppe å nere att jag kommer att spränga hunden för att det aldrig nästan blir skjutet efter honom utan att han bara få stå och tom skälla. Men! Det där tror jag inte ett smack på. Då skulle inte Atlas skälla mera. Ta en människa till exempel. Skulle en hockeyspelare sluta spela hockey bara för att han kanske inte får göra mål men han älskar sporten? Skulle en partiledare sluta med sitt uppdrag bara för att han/hon inte blir statsmenister?
Förlåt för detta utlägg men blir ibland less på vissa människor som skall försöka veta mer än vad de hört ryktesvägen.

Men iaf släppet skedde just efter 12:30. Hunden hade utmärkt tempo, ivrig som vanligt.
Han sökte upp mig ett par gånger under en fem minuters period. Sedan hände det som jag någonstans inte hade hoppats på men man blir glad av ändå. Kollade ner på pejlen och såg att tempot ökat avsevärt i västlig riktning från mig. Så förstod att snart kommer skall vid upptag och det tog inte mer än fem minuter efter det så hörde jag hans skall ca 700 meter från mig nere vid en bäck. Efter upptaget så började det rusa ca 200 meter innan jag hörde hans skall igen i fast stånd i ca 5 minuter. Sedan bar det av med jämna rusningar från älgen bort från mig så för att fastställa att det var en älg sökte jag upp platsen för upptag och det var en ensam älg. Garanterat fjolingen jag sett några gånger i sommar. Med hunden efter sig och suget på att få den till att stanna så bar det inte av 1km, inte 2km utan ca 3km bort så  tappades kontakten med hunden och Atlas har inte något hörbart skall så vid 1-1,5 km är det helt omöjligt att höra honom.
Så istället för att inte ha en aning så bad jag om skjuts runt några berg för att få kontakt med hunden igen och efter ca en timma efter upptaget så hade jag oxå tagit mej fem km västrut så ut ur bilen och pejlade in hunden. Atlas hade då släppt och var på väg tillbaka i bakspåren sina så istället för att frstöra honom mera med att hämta upp honom i bilen återupptog jag min plats där vi hade lämnat varandra.
Ingen större skada skedd över att hunden får sitt egna respass hem. Ger mej bara den fördelen att hunden släpper vid sånna älgar som aldrig stannar. Tycker det skulle vara en dröm att ha en sådan hund.
Hunden var åter vid 14:10 för beröm, uppkoppling och ännu mera beröm.

Som sagt. Löshundsjakt är livet!

Som sagt.
Välkomna!

Här ska jag försöka blogga så gott de går om Atlas framfart i livet i både hemmet och i skogen men även andra saker som utställningar och förhoppningsvis jaktprov kommer att komma med här.

Atlas riktiga namn är Jämtkullens Alex. Född den 17 Juli 2009.
E. SEJ(lö)CH SEUCH NUCH Fäbobergets Heidi
U. SEJ(lö)CH FINJCH Lapinkairan Astok

Han kom till vårt kära hem dagen före jaktpremiären 2009 och det var en natt/morgon som var lite av de lilla extra. Suget var väl inte på max att sätta sej på pass utan tankarna låg väl mer ett år fram i tiden hur allt skulle vara med denna lilla krabaten som tuggade sönder korkmattan sin första natt i Nordmaling.



Men året gick och han växte och frodades till en lugn å stabil hane i hemmet med en sjuk jaktlust i skogen som junior. Första älgen skälldes den 22 augusti. En större tjur och om jag minns rätt så varade det i nästan två timmar innan han släppte det för att sedan söka upp mig i sina bakspår.
Första jaktdagen sköts det en mindre tjur som han tyvärr inte fick stopp på innan det small, men med på äventyret var han.
Helgen efter gjorde han ett fint arbete med en pinntjur i en timma men när husse kom till ståndplatsen så befann han sej ett ex antal meter in på fel jaktmark så det var bara till att försöka locka till sej honom istället och bita i det sura äpplet. Handen på hjärtat kändes det otroligt tungt att inte kunna lägga ner älgen eftersom det var en av hans första stånd. Det var jakt. Man visste inte vad man hade att vänta.
Dagen därpå vaknade vid fem i vanlig ordning efter att jag legat och grubblat i ve och förbannelse lite över det där. Packade sakerna för den dagens uppgifter i skogen.
Vid halv åtta var de så dags att släppa.
Tog inte lång tid innan upptaget hördes. Några skall sedan tyst.
Fler skall kom efter en minut mot mig och fram kom en tjur på 12 pinnar som vi sköt.




Inga mer älgar blev skjutna den hösten efter honom. Men jag var mer än nöjd.
Det fanns många timmar som vi tillbringade tillsammans i skogen med älgarna utan att skjuta men att bara få träna upp hans psyke och sök.

Denna hösten 2011 började MINDRE bra. Atlas har upptäckt vägen.
Många timmar har därför tillbringats sittandes på en stol i väntan på att han skall ledsna och komma tillbaka. Vissa gånger med ett lyckat resultat, andra mindre bra då han istället velat hänga med hundpolaren Tom vid hundgården.
Men det varade under augusti/september, visst har det vart älgkontakt och ståndtider under denna period men den har mest präglats av ungdomlig envishet som jag kallat det.
Sedan när oktober månad föll in på kalendern ändrade även hunden sitt beteende. Fråga mej inte hur. Men det måste ju vart Jakthannen i himlen som sagt några väl valda ord till honom.
2 Okt. 2½ timmas fast/gångstånd - Tjur, Ko och kalv.
8 Okt. 5 timmars fast stånd - Ko med Kalv.
11 Okt. 10 Timmars Fast/gångstånd - Större tjur.