Jakt 29 Okt.

Vilken jaktlördag det blev!

Lördagens jakt börjades med en samling i slakteriet i vanlig ordning vid åtta tiden denna gången.
Solen hade börjat titta fram, några plusgrader på termometern och humöret var på topp. Jag var ensammen hundförare denna dag med fyra stycken passare. Perfekt för att få älgen att stå!

Jakten började vid halv nio tiden. Skulle jaga av ett mindre berg där det brukar stå älg. Släppet skedde och Atlas iväg i en hejdundrande fart. Märktes på honom att det var fem-sex dagar sedan han fått löpa fritt i skogen.
Första söket var på kring 15 minuter innan han kom tillbaka till mej. Var ett väldigt bra tempo på pojken så han hade tagit halva berget i ett sök. Andra söket var i samma tempo om än inte ännu högre så pulsen gick upp om att han skulle hitta en älg. Eller förhoppningen var på ko med kalv/kalvar eftersom de vuxna älgarna var redan fylld på tilldelningen. Men inget skall hördes, hunden buktade för att sedan söka upp mig. Och när stackarn kommer tillbaka så rann det blod ur munnen och eftersom att han är mer eller mindre mitt barn så undersöktes han noggrant eftersom jag tidigare vart med om att kvistar etc fastnad i hals under löprundor. MEN! Han e som sagt som ett barn. Han hade bitit sig i tungan. Så jakten fortsatte, berget gicks utan några resultat men söket var utmärkt.
Klockan blev halv tio och vi samlades igen för att gå ett litet större såt eftersom efter det så skulle vi avvakta med att jaga till dagen efter.

Det nya släppet skedde vid tio tiden. Uppe i ett berg som det rinner en bäck nedanför där min oro mest var över all hjort som brukar vara uppe i det skulle förstöra dagen.
Söken var nu nere mellan fem till tio minuter i ett lugnt tempo som jag brukar vara van att han har.
Klockan slog nu halv elva och hunden hade sökt runt bergstoppen, pejlen visade att han var 380 meter från mej så väskan åkte av för en kopp kaffe och väntan på att han skulle söka av en ungskog lite längre ner. Och via pejlen var han på väg mot den så kaffet hälldes upp, och som denna höst utformat sej så började Atlas skälla några skall ca 600 meter från. Så man stelnade till, tyst blev det innan det började att höras jämna skall igen. Så drack upp mitt kaffe, packade väskan, drog slutstycket bakåt å sedan fram så patronen kom in i loppet.
Atlas hade fått älgen/älgarna till att börja gå sakta rakt mot mej. så började på att vandra mot dem med lite svag vind som mötte mig. Skallen ekade mot bergväggen bakom mig, Skallen låg på ca 65-70 skall i ett väldigt lugnt gångstånd med fasta stånd mellan åt. Nu efter 25 minuter var älgarna bara 100 meter från mig. Och skogen var väldigt tät så jag intog ett mindre hygge som älgarna hade i sikte. Så hunden jobbade bra med älgen/älgarna. Pulsen var på topp. Hoppet var att det skulle vara ko med kalv. Vips så var skallen bara 30 meter från ut på de lilla hygget klev två(!) kalvar ut hunden stod med kon tio meter från. Kalvarna stod väldigt tätt. Hörde hur kon körde lite med atlas när kvistar från trädens knäcktes vid utfall. Ett kortare uppehåll av skall blev det innan hunden började skälla igen och kalvarna delade helt plötsligt på sej när hunden tryckte på dem lite och skottet gick av och kalven föll i backen. Kon och den andra kalven skenade iväg mot bäcken, hunden sket fullständigt i den döda kalven och efter älgarna han for. Fick fast dem igen ca 400 meter från mig och där stod han och skällde fast stånd innan det började på att röra sig igen. Efter 45 minuter var de bara 200 meter från. Hörde att älgarna klev över bäcken av allt plaskande så skallen avtog pga det höga vattenflödet som är så kliver han inte över den. Hunden sökte sig tillbaka till mig och vi började med arbetet som är ett måste. Som sagt det är ju mat som skall tas vara på



Efter kalven var urtagen, och jakten upptogs igen böjade kl på att vara kring tolv tiden.
Men nu såg man på hunden att han var ganska så slö efter allt som hänt på morgonen. Så min förhoppning om att mer älg skulle finnas var inte den största så skulle vandra genom området med honom så att alla passare skulle iaf få sin chans ifall de nu fanns älg på marken att skjuta. För än hur man vrider å vänder på det med alla försvarstal till höger å vänster så en jägare jagar för att han tycker det är skoj att skjuta ett djur med allt som de hör till. Spänning, tillfredställelse och lugnet som allt med jakt ger en.
Sökte iaf turer på ca 5-10 minuter i lagomt tempo ett par gånger innan han bara försvann från pejlen så jag satte mej ner en stund. Helt plötsligt hörde jag hunden skälla igen några skall innan det blev tyst. Signalen på pejlen hade kommit tillbaka, hunden var i ett kraftigt sken. Så nu var jag till 99,9% säker på att det var ett ungdjur. Helt plötsligt efter ca 900 meters sken får han fast det en stund med jämna skall innan det övergår till ett gångstånd ut på ett större hygge. En passare (Min far) rapporterar över radion att det är en ko med kalv som han är tätt intill. För långt att skjuta så älgarna korsar hygget, över en väg går dem och söker sig upp i ett berg där han tillslut får dem att stanna. kollar illavarslande på pejlen för att se distansen dit. 1,75km visar den så med ett brett smile å lyckan över att hunden skäller så börjas det att vandra genom skog och över berg. Efter ca 40 minuter är jag så framme efter div problem med både terräng och telefoner som ringer. Men anser ingen större fara skedd. Medans hunden skäller så vet jag ju att han bara e lycklig och får man inte skjuta så lever ju älgen vidare. Kommer till platsen där Atlas jobbar med kon och kalven. Börjar en ansmygning mot älgarna. Mycket svårt var det att ta sej mellan kvistarna som låg som ett sämre sortens plockepinn i skogen efter en gallring. Nu är jag inne på 25 meters håll, hunden har jobbat fast med dem i ca 1 timma nu sedan han fick fast dem i ungskogen. Jag ser skymten av kon. Börjar leta kalven. Ser helt plötsligt kalvens huvud dyka upp framför kon. Omöjligt att skjuta så jag intar lugnet för att se om de kan snurra runt lite där inne för att få ett läge på kalven. Hunden skäller nu med ca 60 skall/min. Kon och kalven vägrar att lämna varandra. De börjar röra sej lite och jag försöker röra mej med dem. En kvist knäcks och älgarna gör ett kortare rus fån mej. med några minuters uppehåll från hunden så börjar han skälla igen. Allt övergår till ett gångstånd som rör sig i en stor buktning. Jag går till en gammal vinterväg för att genskjuta dem. Och även för att få ett bra läge på kalven. Hunden jobbar riktigt bra med ett stort lugn så att älgarna inte blir mer pressade än vad de redan är. Efter en stund så närmar sej hunden med älgarna vintervägen, osäkrar bössan. Ställer mej redo. Ut kommer kon hoppandes och stirrar på mej en stund innan hon vandrar vidare i lugn å ro. Hunden skäller där kon komme från. Och helt plötsligt kommer kalven ut i skjutgatan, bössan upp och avryckaren kläms åt. Sen lät de KLICK!!! Kalven stirrar på mej nästan så att de kändes som han ville skratta åt mej. Hunden stirrade oxå sekunden efter på mej med en blick som kändes som han ville säga "Idiot!"
Jag hade glömt att göra mantelrörelsen. Har ALDRIG kula i loppet när jag går med hunden för allas trevnad å säkerhet. Man vet aldrig hur fort en olycka kan ske.
Så efter några fina svordomar åt mej själv när hunden stuckit iväg med kon och kalven så var det bara till att börja vandra igen. Nu var älgarna på väg mot två passare med hunden i jämna fina skall i hasorna. Efter 20 minuter ungeför så blir det ett fast stånd igen i en kvart ca 200 meter från passarna. Så nu var jag till hundra säker på att någon av dem skulle få skjuta när det går över till gångstånd igen. För älgarna vet ju att jag kommer på en stund igen. Pejlen visade att nu har de börjat röra på sig igen. Ut på skogsvägen vid en passare går de. Jag väntar på smällen. Knäpptyst så när jag ser att de korsat vägen och är på väg upp i nästa berg mot ett klassiskt ställe där älgarna brukar ställa sig så ropar jag och frågar vad som hänt så säger ena passaren att det ej gått över utan de skäller fortfarande nere vid sjön där det stått hela tiden. Jag upp med pejlen igen å svarar att de e omöjligt för älgarna gick ju nyss förbi honom på 40 meter. Så de två passarna jag hade upp vid den vägen kollade efter. Sagt å riktigt hade de gått över vägen. Men just bakom ett krön som skymde älgarnas framfart genom Baggårds-skogen.
Nu hördes inte hunden längre. Så jag började på att vandra. Pejlen visade att hunden var 1,9km från. Så gick till passarna för att prata med dem å kanske ta ett kortare brejk med en kaffe och snickers. Kom fram till dem och pejlsignalen var borta men hade mina aningar. Hörtde Atlas skall mellanåt på baksidan av berget ca 2km bort. Så fick skjuts en bit på vägen eftersom jag tyckte de kunde passa av ett annat område ifall de söker sej ner mot vägen igen. När vi kom till platsen där jag skulle vandra över berget hördes Atlas bra. Han var nu bara 800 meter från.
Efter mycket om å men så bestämde vi oss till slut att övriga jägare avslutar dagens jakt med att ta fram kalven som tidigare blivit skjuten och jag ta ett sista försök att vandra på ståndet. Kl var nu tre på eftermiddagen.
Efter en snabbare vandring efter en vinterväg upp där Atlas arbetade febrilt så började de nu röra sig lite igen. Gick in på ståndet där Atlas fått dem åter att stå. Nu hade jag läget att avsluta dagens jakt perfekt.
Men det gick inte som jag riktigt ville så det blev ett sken av älgen med hunden i hasorna. Några visslingar gjorde jag men pejlen visade ett kraftigt rus bort från vår skog och långt in på grannjaktlagets mark. Efter den hårda stötningen så släppte hunden tillslut älgarna 3km bort och sökte sig tillbaka!
Jakten avslutades vid fyra.
Skall inte ljuga...

ABSOLUT DEN BÄSTA JAKTDAGEN SEDAN JAG BÖRJADE FÖR 11 ÅR SEDAN.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0