Träning 19 Okt.

Så har de blivit bestämt. Nästa vecka går Atlas sitt första jaktprov.

Och då jag kände att det kommer att klaffa med ett prov och att jag inte e orolig att det ska gå åt det berömda helvetet så kände jag att de e dags att träna lite inkallningar och sök med honom. Han kan ha de svårigheterna mellanåt att han känner sig för självsäker och egoistisk i skogen så att kontakten med mig inte e den bästa.

Så kl slog 12:30 och pejlen var på hunden och jag hade byxorna fulla med hundgodis i vanlig ordning när det inte gäller jakt.
Har fått höra så många gånger nu av jägare till höger å vänster, moraldoktorer uppe å nere att jag kommer att spränga hunden för att det aldrig nästan blir skjutet efter honom utan att han bara få stå och tom skälla. Men! Det där tror jag inte ett smack på. Då skulle inte Atlas skälla mera. Ta en människa till exempel. Skulle en hockeyspelare sluta spela hockey bara för att han kanske inte får göra mål men han älskar sporten? Skulle en partiledare sluta med sitt uppdrag bara för att han/hon inte blir statsmenister?
Förlåt för detta utlägg men blir ibland less på vissa människor som skall försöka veta mer än vad de hört ryktesvägen.

Men iaf släppet skedde just efter 12:30. Hunden hade utmärkt tempo, ivrig som vanligt.
Han sökte upp mig ett par gånger under en fem minuters period. Sedan hände det som jag någonstans inte hade hoppats på men man blir glad av ändå. Kollade ner på pejlen och såg att tempot ökat avsevärt i västlig riktning från mig. Så förstod att snart kommer skall vid upptag och det tog inte mer än fem minuter efter det så hörde jag hans skall ca 700 meter från mig nere vid en bäck. Efter upptaget så började det rusa ca 200 meter innan jag hörde hans skall igen i fast stånd i ca 5 minuter. Sedan bar det av med jämna rusningar från älgen bort från mig så för att fastställa att det var en älg sökte jag upp platsen för upptag och det var en ensam älg. Garanterat fjolingen jag sett några gånger i sommar. Med hunden efter sig och suget på att få den till att stanna så bar det inte av 1km, inte 2km utan ca 3km bort så  tappades kontakten med hunden och Atlas har inte något hörbart skall så vid 1-1,5 km är det helt omöjligt att höra honom.
Så istället för att inte ha en aning så bad jag om skjuts runt några berg för att få kontakt med hunden igen och efter ca en timma efter upptaget så hade jag oxå tagit mej fem km västrut så ut ur bilen och pejlade in hunden. Atlas hade då släppt och var på väg tillbaka i bakspåren sina så istället för att frstöra honom mera med att hämta upp honom i bilen återupptog jag min plats där vi hade lämnat varandra.
Ingen större skada skedd över att hunden får sitt egna respass hem. Ger mej bara den fördelen att hunden släpper vid sånna älgar som aldrig stannar. Tycker det skulle vara en dröm att ha en sådan hund.
Hunden var åter vid 14:10 för beröm, uppkoppling och ännu mera beröm.

Som sagt. Löshundsjakt är livet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0