Jakt 29 Okt.
Vilken jaktlördag det blev!
Lördagens jakt börjades med en samling i slakteriet i vanlig ordning vid åtta tiden denna gången.
Solen hade börjat titta fram, några plusgrader på termometern och humöret var på topp. Jag var ensammen hundförare denna dag med fyra stycken passare. Perfekt för att få älgen att stå!
Jakten började vid halv nio tiden. Skulle jaga av ett mindre berg där det brukar stå älg. Släppet skedde och Atlas iväg i en hejdundrande fart. Märktes på honom att det var fem-sex dagar sedan han fått löpa fritt i skogen.
Första söket var på kring 15 minuter innan han kom tillbaka till mej. Var ett väldigt bra tempo på pojken så han hade tagit halva berget i ett sök. Andra söket var i samma tempo om än inte ännu högre så pulsen gick upp om att han skulle hitta en älg. Eller förhoppningen var på ko med kalv/kalvar eftersom de vuxna älgarna var redan fylld på tilldelningen. Men inget skall hördes, hunden buktade för att sedan söka upp mig. Och när stackarn kommer tillbaka så rann det blod ur munnen och eftersom att han är mer eller mindre mitt barn så undersöktes han noggrant eftersom jag tidigare vart med om att kvistar etc fastnad i hals under löprundor. MEN! Han e som sagt som ett barn. Han hade bitit sig i tungan. Så jakten fortsatte, berget gicks utan några resultat men söket var utmärkt.
Klockan blev halv tio och vi samlades igen för att gå ett litet större såt eftersom efter det så skulle vi avvakta med att jaga till dagen efter.
Det nya släppet skedde vid tio tiden. Uppe i ett berg som det rinner en bäck nedanför där min oro mest var över all hjort som brukar vara uppe i det skulle förstöra dagen.
Söken var nu nere mellan fem till tio minuter i ett lugnt tempo som jag brukar vara van att han har.
Klockan slog nu halv elva och hunden hade sökt runt bergstoppen, pejlen visade att han var 380 meter från mej så väskan åkte av för en kopp kaffe och väntan på att han skulle söka av en ungskog lite längre ner. Och via pejlen var han på väg mot den så kaffet hälldes upp, och som denna höst utformat sej så började Atlas skälla några skall ca 600 meter från. Så man stelnade till, tyst blev det innan det började att höras jämna skall igen. Så drack upp mitt kaffe, packade väskan, drog slutstycket bakåt å sedan fram så patronen kom in i loppet.
Atlas hade fått älgen/älgarna till att börja gå sakta rakt mot mej. så började på att vandra mot dem med lite svag vind som mötte mig. Skallen ekade mot bergväggen bakom mig, Skallen låg på ca 65-70 skall i ett väldigt lugnt gångstånd med fasta stånd mellan åt. Nu efter 25 minuter var älgarna bara 100 meter från mig. Och skogen var väldigt tät så jag intog ett mindre hygge som älgarna hade i sikte. Så hunden jobbade bra med älgen/älgarna. Pulsen var på topp. Hoppet var att det skulle vara ko med kalv. Vips så var skallen bara 30 meter från ut på de lilla hygget klev två(!) kalvar ut hunden stod med kon tio meter från. Kalvarna stod väldigt tätt. Hörde hur kon körde lite med atlas när kvistar från trädens knäcktes vid utfall. Ett kortare uppehåll av skall blev det innan hunden började skälla igen och kalvarna delade helt plötsligt på sej när hunden tryckte på dem lite och skottet gick av och kalven föll i backen. Kon och den andra kalven skenade iväg mot bäcken, hunden sket fullständigt i den döda kalven och efter älgarna han for. Fick fast dem igen ca 400 meter från mig och där stod han och skällde fast stånd innan det började på att röra sig igen. Efter 45 minuter var de bara 200 meter från. Hörde att älgarna klev över bäcken av allt plaskande så skallen avtog pga det höga vattenflödet som är så kliver han inte över den. Hunden sökte sig tillbaka till mig och vi började med arbetet som är ett måste. Som sagt det är ju mat som skall tas vara på
Efter kalven var urtagen, och jakten upptogs igen böjade kl på att vara kring tolv tiden.
Men nu såg man på hunden att han var ganska så slö efter allt som hänt på morgonen. Så min förhoppning om att mer älg skulle finnas var inte den största så skulle vandra genom området med honom så att alla passare skulle iaf få sin chans ifall de nu fanns älg på marken att skjuta. För än hur man vrider å vänder på det med alla försvarstal till höger å vänster så en jägare jagar för att han tycker det är skoj att skjuta ett djur med allt som de hör till. Spänning, tillfredställelse och lugnet som allt med jakt ger en.
Sökte iaf turer på ca 5-10 minuter i lagomt tempo ett par gånger innan han bara försvann från pejlen så jag satte mej ner en stund. Helt plötsligt hörde jag hunden skälla igen några skall innan det blev tyst. Signalen på pejlen hade kommit tillbaka, hunden var i ett kraftigt sken. Så nu var jag till 99,9% säker på att det var ett ungdjur. Helt plötsligt efter ca 900 meters sken får han fast det en stund med jämna skall innan det övergår till ett gångstånd ut på ett större hygge. En passare (Min far) rapporterar över radion att det är en ko med kalv som han är tätt intill. För långt att skjuta så älgarna korsar hygget, över en väg går dem och söker sig upp i ett berg där han tillslut får dem att stanna. kollar illavarslande på pejlen för att se distansen dit. 1,75km visar den så med ett brett smile å lyckan över att hunden skäller så börjas det att vandra genom skog och över berg. Efter ca 40 minuter är jag så framme efter div problem med både terräng och telefoner som ringer. Men anser ingen större fara skedd. Medans hunden skäller så vet jag ju att han bara e lycklig och får man inte skjuta så lever ju älgen vidare. Kommer till platsen där Atlas jobbar med kon och kalven. Börjar en ansmygning mot älgarna. Mycket svårt var det att ta sej mellan kvistarna som låg som ett sämre sortens plockepinn i skogen efter en gallring. Nu är jag inne på 25 meters håll, hunden har jobbat fast med dem i ca 1 timma nu sedan han fick fast dem i ungskogen. Jag ser skymten av kon. Börjar leta kalven. Ser helt plötsligt kalvens huvud dyka upp framför kon. Omöjligt att skjuta så jag intar lugnet för att se om de kan snurra runt lite där inne för att få ett läge på kalven. Hunden skäller nu med ca 60 skall/min. Kon och kalven vägrar att lämna varandra. De börjar röra sej lite och jag försöker röra mej med dem. En kvist knäcks och älgarna gör ett kortare rus fån mej. med några minuters uppehåll från hunden så börjar han skälla igen. Allt övergår till ett gångstånd som rör sig i en stor buktning. Jag går till en gammal vinterväg för att genskjuta dem. Och även för att få ett bra läge på kalven. Hunden jobbar riktigt bra med ett stort lugn så att älgarna inte blir mer pressade än vad de redan är. Efter en stund så närmar sej hunden med älgarna vintervägen, osäkrar bössan. Ställer mej redo. Ut kommer kon hoppandes och stirrar på mej en stund innan hon vandrar vidare i lugn å ro. Hunden skäller där kon komme från. Och helt plötsligt kommer kalven ut i skjutgatan, bössan upp och avryckaren kläms åt. Sen lät de KLICK!!! Kalven stirrar på mej nästan så att de kändes som han ville skratta åt mej. Hunden stirrade oxå sekunden efter på mej med en blick som kändes som han ville säga "Idiot!"
Jag hade glömt att göra mantelrörelsen. Har ALDRIG kula i loppet när jag går med hunden för allas trevnad å säkerhet. Man vet aldrig hur fort en olycka kan ske.
Så efter några fina svordomar åt mej själv när hunden stuckit iväg med kon och kalven så var det bara till att börja vandra igen. Nu var älgarna på väg mot två passare med hunden i jämna fina skall i hasorna. Efter 20 minuter ungeför så blir det ett fast stånd igen i en kvart ca 200 meter från passarna. Så nu var jag till hundra säker på att någon av dem skulle få skjuta när det går över till gångstånd igen. För älgarna vet ju att jag kommer på en stund igen. Pejlen visade att nu har de börjat röra på sig igen. Ut på skogsvägen vid en passare går de. Jag väntar på smällen. Knäpptyst så när jag ser att de korsat vägen och är på väg upp i nästa berg mot ett klassiskt ställe där älgarna brukar ställa sig så ropar jag och frågar vad som hänt så säger ena passaren att det ej gått över utan de skäller fortfarande nere vid sjön där det stått hela tiden. Jag upp med pejlen igen å svarar att de e omöjligt för älgarna gick ju nyss förbi honom på 40 meter. Så de två passarna jag hade upp vid den vägen kollade efter. Sagt å riktigt hade de gått över vägen. Men just bakom ett krön som skymde älgarnas framfart genom Baggårds-skogen.
Nu hördes inte hunden längre. Så jag började på att vandra. Pejlen visade att hunden var 1,9km från. Så gick till passarna för att prata med dem å kanske ta ett kortare brejk med en kaffe och snickers. Kom fram till dem och pejlsignalen var borta men hade mina aningar. Hörtde Atlas skall mellanåt på baksidan av berget ca 2km bort. Så fick skjuts en bit på vägen eftersom jag tyckte de kunde passa av ett annat område ifall de söker sej ner mot vägen igen. När vi kom till platsen där jag skulle vandra över berget hördes Atlas bra. Han var nu bara 800 meter från.
Efter mycket om å men så bestämde vi oss till slut att övriga jägare avslutar dagens jakt med att ta fram kalven som tidigare blivit skjuten och jag ta ett sista försök att vandra på ståndet. Kl var nu tre på eftermiddagen.
Efter en snabbare vandring efter en vinterväg upp där Atlas arbetade febrilt så började de nu röra sig lite igen. Gick in på ståndet där Atlas fått dem åter att stå. Nu hade jag läget att avsluta dagens jakt perfekt.
Men det gick inte som jag riktigt ville så det blev ett sken av älgen med hunden i hasorna. Några visslingar gjorde jag men pejlen visade ett kraftigt rus bort från vår skog och långt in på grannjaktlagets mark. Efter den hårda stötningen så släppte hunden tillslut älgarna 3km bort och sökte sig tillbaka!
Jakten avslutades vid fyra.
Skall inte ljuga...
ABSOLUT DEN BÄSTA JAKTDAGEN SEDAN JAG BÖRJADE FÖR 11 ÅR SEDAN.
Träning 22 Okt.
Helg och ingen älgjakt denna helgen pga att jaktlaget ska jaga hjort av all ohyra som finns på denna jord.
Irritationsmoment av den högre graden!
Så när förmiddagens jakt efter hjorten var gjord så kopplades pejlen på hunden och sedan bar det ut i skogen för en motionsrunda med hunden.
Första släppet blevett mindre antiklimax.
Han började söken jätte bra med mindre och tajta sök som jag blev positivt överraskad över.
Men vad jag inte visste var att grannjaktlaget jagade intill oss och de skulle just till att avsluta.
Så när det började på att spraka å knaka i skogen hos dem så kom hans ungdomliga nyfikenhet fram så de sprangs många km på deras mark innan den berömda vägen kom i hans väg.
Så efter den han for, och vips var han utanför pejlkontakt. Så gensköt honom gjorde jag och uppkopplad blev han med ett beröm som var obefintligt.
Så efter uppkopplande och en bil på väg att hämta upp oss så bytte vi område.
Släppte igen och en gammal skogsväg kom i hans väg och min oro över att det skulle gå som så många gånger förr började infinna sej. Att han enbart skulle följa vägen tills dess slut. Men han for å lufasade iväg efter den i ca 400 meter innan pejlen visade att han bröt av vägen och upp i ett litet berg med mycket ungskog han for.
Hörde några skall och sedan ett hårt sken rakt mot mej och förbi mej. Efter ca 800 meter fick han till slut stopp på dem och han skällde i fast stånd i ca 10 minuter innan det gick löst igen så det var bara att börja vandra.
Sedan fick han stopp på det igen efter ca 700 meter. Sedan stod det fast där i nästan 30 minuter innan jag kommit till platsen. Så upp åkte kameran, filmade där till och från i över två timmar. En ko med kalv hade han fått tag i. En bitter ko var det oxå. Hunden jagades i jämna mellanrum när hon tyckte att han kom för nära kalven.
Men det är roligt att se att hunden bara blir mer engagerad och uppspelt av att ha en galen ko som jagar honom.
Efter en stund övergick det i ett gångstånd sedan husse hade trampat fast sej i ett riktigt surhål mitt på en myr för att få bättre filmklipp på hans arbete som till slut skall läggas ihop till en film.
Förföljde det i ca en timma med variation av både fast ståndskall och ett sakta med grymt drygt gångstånd.
(videoklipp kommer att läggas ut inom en snar framtid som jag kommer att lägga upp en länk till)
Dagen avslutades till slut med ett lyckat inkall efter ca 3½ timma efter kon och kalven.
Längtar både med spänning och förväntan efter att gå hans första jaktprov.
Träning 19 Okt.
Så har de blivit bestämt. Nästa vecka går Atlas sitt första jaktprov.
Och då jag kände att det kommer att klaffa med ett prov och att jag inte e orolig att det ska gå åt det berömda helvetet så kände jag att de e dags att träna lite inkallningar och sök med honom. Han kan ha de svårigheterna mellanåt att han känner sig för självsäker och egoistisk i skogen så att kontakten med mig inte e den bästa.
Så kl slog 12:30 och pejlen var på hunden och jag hade byxorna fulla med hundgodis i vanlig ordning när det inte gäller jakt.
Har fått höra så många gånger nu av jägare till höger å vänster, moraldoktorer uppe å nere att jag kommer att spränga hunden för att det aldrig nästan blir skjutet efter honom utan att han bara få stå och tom skälla. Men! Det där tror jag inte ett smack på. Då skulle inte Atlas skälla mera. Ta en människa till exempel. Skulle en hockeyspelare sluta spela hockey bara för att han kanske inte får göra mål men han älskar sporten? Skulle en partiledare sluta med sitt uppdrag bara för att han/hon inte blir statsmenister?
Förlåt för detta utlägg men blir ibland less på vissa människor som skall försöka veta mer än vad de hört ryktesvägen.
Men iaf släppet skedde just efter 12:30. Hunden hade utmärkt tempo, ivrig som vanligt.
Han sökte upp mig ett par gånger under en fem minuters period. Sedan hände det som jag någonstans inte hade hoppats på men man blir glad av ändå. Kollade ner på pejlen och såg att tempot ökat avsevärt i västlig riktning från mig. Så förstod att snart kommer skall vid upptag och det tog inte mer än fem minuter efter det så hörde jag hans skall ca 700 meter från mig nere vid en bäck. Efter upptaget så började det rusa ca 200 meter innan jag hörde hans skall igen i fast stånd i ca 5 minuter. Sedan bar det av med jämna rusningar från älgen bort från mig så för att fastställa att det var en älg sökte jag upp platsen för upptag och det var en ensam älg. Garanterat fjolingen jag sett några gånger i sommar. Med hunden efter sig och suget på att få den till att stanna så bar det inte av 1km, inte 2km utan ca 3km bort så tappades kontakten med hunden och Atlas har inte något hörbart skall så vid 1-1,5 km är det helt omöjligt att höra honom.
Så istället för att inte ha en aning så bad jag om skjuts runt några berg för att få kontakt med hunden igen och efter ca en timma efter upptaget så hade jag oxå tagit mej fem km västrut så ut ur bilen och pejlade in hunden. Atlas hade då släppt och var på väg tillbaka i bakspåren sina så istället för att frstöra honom mera med att hämta upp honom i bilen återupptog jag min plats där vi hade lämnat varandra.
Ingen större skada skedd över att hunden får sitt egna respass hem. Ger mej bara den fördelen att hunden släpper vid sånna älgar som aldrig stannar. Tycker det skulle vara en dröm att ha en sådan hund.
Hunden var åter vid 14:10 för beröm, uppkoppling och ännu mera beröm.
Som sagt. Löshundsjakt är livet!
Jakt 15-16 Oktober.
Så då har det vart en jakthelg igen med lyckade resultat i skogen för Atlas.
Lördagsmorgonen börjades vid 08:00.
Hade fått höra om att älg hade setts av jägarna på väg ut på pass. Så kände att det var dags att släppa honom på det för att se om han är så duktig som vi hundägare vill ha våran hund till att vara. Det tog inte lång tid innan Atlas fått tag i älgarna och skällde fast stånd i en liten dunge vid sjön Sunnansjön. Efter tio minuter så stöttes älgen av mig pga av det hårda underlaget och det nyfällda löven som lät som söndertrampade chips under skorna. Ståndskallet gick över till ett gångstånd som gick lugnt och sakta norrut i motvinden, det var en mindre tjur och en ko. Gångståndet gick förbi några passare som höll inne med skotten. Efter 45 minuter efter släppet så hördes ett skott uppe på en myr. En tjur var skjuten efter Atlas som även fått sällskap av en annan hund någon minut innan älgen fälldes. Resten av dagen är inte mycket att skriva om. Hände ingenting alls.
Söndagsmorgonen börjades vid 08:00.
Släppte hunden på samma område som jag hade jagat dagen innan. Vi hade skjutit alla vuxna klart under lördagen så nu var det dags för den “spännande” kalvjakten. Efter ca 20 min efter släppet så hördes några skott inte allt för långt från mig och hunden. Det var påskjutet en kalv, men kopplade hunden för att gå ner till jaktkompisen och kolla så att allt var som de skulle vara. När vi kom ner till honom så pekades skottplats ut och vart kalven hade vandrat efter skotten gått. Ville inte släppa Atlas med en gång eftersom kon ej var jaktbar och för att jag ville vara säker på att kalven låg där den skulle.
På väg ner mot en bäck med lite ris som skymde sikten så började Atlas på att markera älg. Kon visste jag hade gått åt andra hållet så hunden släpptes ner. 30sekunder efter skällde hunden till några skall innan det hördes ett knak från ett annat djur än hunden och mer skall började på att produceras ut ur stämbanden på Atlas. Med spänning kollade jag ner mot bäcken där jag tyvärr ej såg någonting förutom ris. Så några steg till tog jag närmare bäcken i takt med hundens lite smålömska skall. Tankarna på att kalven låg där fanns i min skalle. Men vips så kommer kalven stapplandes efter kanten och eftersom man vill förkorta lidandet så fort som möjligt sköts kalven med hunden i hasorna. En grann kalv var det.
Efter kalven blivit urtagen så återgick vi till platsen vi hade lämnat. Hunden var ivrig och sugen på att slippa kopplet igen. Så släppet gjordes och han sökte i bra omgångar på 15-20min. Men inget hände, hade älgen som vart på området lämnat det för att få lugn och ro? Men då hände det som jag hade hoppats på. Skall vid upptag och sedan blev det tyst och pejlen visade ett snabbt rus i rak nordlig riktning innan det stannade upp för att sedan börja höra hundens skall möta mina öron ca 1km bort. Så det tog ca 25-30 minuter innan jag hade honom inom 150 meter. Men han stod och skällde inne i ett väldigt risigt och svår gått område. Så satte mig ner för att kolla om det skulle gå lös. Hörde älgen utfall mot honom lite då och då men älgen rörde sej inte ur fläcken utan var inom ett oråde på ca 20kvm hela tiden. Så sakta började jag på att lägga ifrån mej onödigt ont som fika och andra saker för att börja smyga in på ståndet för att se om det var ko med kalv. Under smygandet så skällde Atlas väldigt fint och taktfast. Efter ca 20min var jag bara 30 meter från men inte en skymt av varken hund eller älg. Vinden var stilla så jag han bara tänka tanken på att hur skall jag lyckas med detta så knäcktes en kvist under skon i ett av uppehållen från hunden. Ett litet rus från älgen på 100 meter innan det var ett fast stånd igen. Så jag gick ner dit han hade skällt för att se vad som fanns inom räckhåll för Atlas skall. En ko och kalv (enligt klövspåren som fanns). Så det var bara att börja smygandet igen. Samma sak igen. 30 meter innan, ett kortare rus innan det var fast stånd igen. Efter 2 timmars bråkande med vind och skog så började hunden skälla med glesare skall och allt hade gått över till ett gångstånd. Enligt gps pejlen var de på väg mot en klippa så jag skyndade mej för att genskjuta dem. Jag lyckades. Upp med bössan, hunden 3-4 meter från kon. Jag siktade, letade och pulsen steg. Vart var kalven?! Borta! Kon hade ställt av den då hundens skall hade blivit glesare och inte lika aggressivt så bössan åkte ner och komradion upp för att meddela resten av jaktlaget att nu vardet bara en ensam ko han skällde. Så jakten avslutades med jag och Atlas i skogen. Efter en timmas variation av gång/fast stånd så stod älgen bra igen för hunden. Så när han hade skällt i fem timmar lockade jag på honom då älgen och Atlas var 50 meter från mig. Hunden kom ut på åker kanten där jag stod. Kollade lite irriterat på mig varför jag bara står å hänger mitt tandkött å inte gör något åt det han skäller på så innan koppling så var han hack i häl igen. Skallen började på att glesna mer och mer och efter 5-10 minuter kommer han ner till mig på åkern där jag stod för att få sin belöning som så många gånger förr efter lyckat sök å älgkontakt.
Pojken börjar bli jakthund!
"Atlas"
Som sagt.
Välkomna!
Här ska jag försöka blogga så gott de går om Atlas framfart i livet i både hemmet och i skogen men även andra saker som utställningar och förhoppningsvis jaktprov kommer att komma med här.
Atlas riktiga namn är Jämtkullens Alex. Född den 17 Juli 2009.
E. SEJ(lö)CH SEUCH NUCH Fäbobergets Heidi
U. SEJ(lö)CH FINJCH Lapinkairan Astok
Han kom till vårt kära hem dagen före jaktpremiären 2009 och det var en natt/morgon som var lite av de lilla extra. Suget var väl inte på max att sätta sej på pass utan tankarna låg väl mer ett år fram i tiden hur allt skulle vara med denna lilla krabaten som tuggade sönder korkmattan sin första natt i Nordmaling.
Men året gick och han växte och frodades till en lugn å stabil hane i hemmet med en sjuk jaktlust i skogen som junior. Första älgen skälldes den 22 augusti. En större tjur och om jag minns rätt så varade det i nästan två timmar innan han släppte det för att sedan söka upp mig i sina bakspår.
Första jaktdagen sköts det en mindre tjur som han tyvärr inte fick stopp på innan det small, men med på äventyret var han.
Helgen efter gjorde han ett fint arbete med en pinntjur i en timma men när husse kom till ståndplatsen så befann han sej ett ex antal meter in på fel jaktmark så det var bara till att försöka locka till sej honom istället och bita i det sura äpplet. Handen på hjärtat kändes det otroligt tungt att inte kunna lägga ner älgen eftersom det var en av hans första stånd. Det var jakt. Man visste inte vad man hade att vänta.
Dagen därpå vaknade vid fem i vanlig ordning efter att jag legat och grubblat i ve och förbannelse lite över det där. Packade sakerna för den dagens uppgifter i skogen.
Vid halv åtta var de så dags att släppa.
Tog inte lång tid innan upptaget hördes. Några skall sedan tyst.
Fler skall kom efter en minut mot mig och fram kom en tjur på 12 pinnar som vi sköt.
Inga mer älgar blev skjutna den hösten efter honom. Men jag var mer än nöjd.
Det fanns många timmar som vi tillbringade tillsammans i skogen med älgarna utan att skjuta men att bara få träna upp hans psyke och sök.
Denna hösten 2011 började MINDRE bra. Atlas har upptäckt vägen.
Många timmar har därför tillbringats sittandes på en stol i väntan på att han skall ledsna och komma tillbaka. Vissa gånger med ett lyckat resultat, andra mindre bra då han istället velat hänga med hundpolaren Tom vid hundgården.
Men det varade under augusti/september, visst har det vart älgkontakt och ståndtider under denna period men den har mest präglats av ungdomlig envishet som jag kallat det.
Sedan när oktober månad föll in på kalendern ändrade även hunden sitt beteende. Fråga mej inte hur. Men det måste ju vart Jakthannen i himlen som sagt några väl valda ord till honom.
2 Okt. 2½ timmas fast/gångstånd - Tjur, Ko och kalv.
8 Okt. 5 timmars fast stånd - Ko med Kalv.
11 Okt. 10 Timmars Fast/gångstånd - Större tjur.
